..ringer Janice för att en än gång bekräfta att de kommer 13 januari klockan 10. Vi pratade lite om besöket och då de kommer från annan stad sker tillvägagångs sättet lite annorlunda de kommer bland annat knappast på två besök och de ger inte svar så snabbt som de andra som var här. Sedan är det jobbigt med dessa besök då man måste "sälja" sig själv och verkligen övertyga dem att man passar. Jag var så tveksam att fixa ett rum innan vi hade en Knodda bestämt, som skulle komma men de vill man skulle fixa ett rum med en gång.
Jag är orolig och nervös och att sedan ha ett rum som står där och bara väntar nej, det ville jag inte. För tänk om det blir NEJ!! Denna Knodda som nu är så påtaglig har ett namn och vi har sett bilder, vilket gör det mer jobbigt för vem förälskar sig inte i en bild på en liten tjej som letar mamma och pappa!? Det har vi gjort!! Jag kan ju inte och vill inte berätta allt innan jag vet om det blir hon, det är ju därför jag använder psedonymen Knoddan. Sedan har denna Knoddan ett handikapp som vi fått ta ställning till, jag har varit väldigt tvesam att berätta det då jag vill inte man ska döma barnet. Det är helt ointeressant vilket handikapp det är om det är stort eller litet! Många om inte alla barn som är i adoption här har handikapp eller någon sorts problematik pga sin bakgrund t ex.
Jo, för jag känner att barn, älskade, underbara barn döms om de är "annorlunda"! Det är trist att vi inte kan se barn och vuxna med handikapp för dem de är, för de möjligheter de har, utan bara se handikappet!! Nu när vi ska "bedömas" som lämpliga blivande föräldrar känns det som jag/vi än mer måste övertyga dem om att vi kan, vill och klarar av detta barn! Jag trodde jag skulle tveka och var mer negativt inställd till ett barn med handikapp men jag känner det inte som ett problem, jag ser möjligheter och jag är totalt förälskad i denna lilla Knodda!! Nu ska de t om komma med mer bilder av henne hur ska jag klara se dem och sedan få nej.....ha ett rum som väntar!! Nej usch det blev jättejobbigt mitt inredningen!!
4 kommentarer:
Fantastiskt spännande att följa vad som händer. Även om jag förstår att det är jobbigt oxå. Vi håller alla tummar vi har. Kjempeklem från oss på Blackberry Road 45
Tack det betyder mycket!! Klem!
Hej Vännen! Jag har ju fått veta (och se) lite av det du är sparsam med att berätta här...OCH tycker nog att det finns betydligt värre handikapp. Att ni redan förälskat er i Knoddan förstår jag till fullo...man vill ju bara ta upp henne i famnen...nosa på henne och känna jubel och tacksamhet!
Du vet att jag håller tummarna och hoppas det går vägen den här gången! Tusen kramar från mig!
Tack rara Fia!! Stor kram!!
Skicka en kommentar