Jag såg just att Bloggkompisen Ronny frågat vad jag menar när jag nämner grannarna! Jo, vi hade under några år sedan vi flyttade hit 2004, riktiga hemska grannar som förstörde och gjorde livet ett helvete. Att vi är kvar och härdade ut är otroligt och svårt att förstå. Men jag tror att i alla fall jag ansåg att jag/vi inte gjort något fel och så här behandlar man inte folk OCH jag är en viking jag stannar och fajtar!!!
Hela området var då slitet och en hel del folk som bodde där var inte så trevliga. Som vanligt (?) så är det de som förstör för andra som märks! De som bodde bredvid oss var knarklangare och riktiga skitar. Mamman hade 5 barn var två var omhändertagna hon hade inga barn med knarklangaren!
I alla fall så var det en helvete bo bredvid dem men ingen annan här verkade reagera. Vi hyr vår bostad och vi flyttade ut från makens hus ganska så fort, då det skulle säljas så vi hann inte leta så mycket men på papperet verkade detta bra. Men det var ett helvet som sagt en massa musik under hela dygnet, skrik, hot mm mm. Jag kontaktade värden men de kan inte bara vräka folk så vi fick skriva logg vad som hände ha monitor hemma som registrerade oljud mm. Paniktelefon hemma hos oss polisen ansåg det allvarligt.
Allt detta retade ju upp grannarna och de blev än mer aggresiva och inte en annan granne stod på vår sida! De gömde sig bakom sina jävla nätgardiner, jag vill inte så gärna umgås med dem nu när de är så glada problemet är borta. Jag kontaktade även min MP och han kontaktade polischefen här så då började det rulla på. Sedan hotade knarklangaren att döda mig för jag var en utlänning och DÅ blev det liv i luckan. Vi fick gå och vittna, kul inte, i rätten och de vräktes. Sedan fick vi huset bombat med färg och stenar när de var borta.....
Men nu är det några år sedan och stället är som en idyll nu, nästan, borta är dåligt blod och det är fint i området. Men som sagt dessa sår läcker nog aldrig.... Inte konstigt man längtar hem!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar