Tunnelbanan

I går kväll satt maken och jag och såg några avsnitt av kanal 5 Tunnelbanan, dokumentärserie om Stockholms tunnelbana. Jag blir så sjuk av hemlängtan när jag ser den och maken gillar den skarpt då det handlar om folk som jobbar med det han jobbar med, säkerhet. Sedan började BBC 4 visa Arne Dahlfilmerna och så klart med detta blev det svensköverdos igår. Så vakna upp här där jag inte trivs var jobbigt i morse, jag saknar syrran och min familj så mycket och vill bara hem!!!!!!!

Jag försöker harva på vara på gott humör mest för Knoddans skull men jag känner hur det brister inombords, ja det är inte kul alls. När jag tänker att det är bara knappt en månad per år jag träffar de som betyder något och att jag resten av tiden bara existerar känns jobbigt. Jag har på senaste tiden verkligen försökt "hitta vänner" men inte f*n går det! Samtidigt har jag ju krav och jag är hellre ensam än bara tar första bästa men jag har försökt få kontakt med mammor på lekgruppen bland annat men det är kört det går inte!! Klart är det inte det jag "lider" av mest utan mer sjukdomen HEMLÄNGTAN! Jag fattar väl att det inte är "bättre" i Sverige men jag behöver inte komma till ett paradis jag vill BARA så enkelt som det är HEM!! Det kommer säkert inte bli lätt men inte är livet lätt här heller.....och snart dör man, i slutet av september har jag varit här i 10 TIO år och nu räcker det...