I dag begav jag mig med Knoddan till stan för att köpa lite ditt och datt. Vi var först på affären Homebargins och som namnet säger en affär där man gör bargins dvs fynd. Sedan gav vi oss iväg till det innecenter där maken jobbar då vi skulle handa la lite mat på Tesco.
När vi gick igenom centret såg jag vad som är så vanligt, några i detta fall men och en stor affisch, i detta fall med en gorilla på. På golvet satt en jättestor mjukisgorilla, jag försökte skynda förbi men gorillan fick Knoddan att tvärstanna OCH då är det kört! Trevlig man kommer fram och börjar berätta de är från WWF. Nu har jag inget emot att de står där och berättar att de samlar in pengar men jag tycker ändå det är märkligt att så länge de "tror" de har en på kroken är de hur vänliga som helst.
Denna unga man som sa sitt namn flera gånger men som jag ändå glömt var väldigt trevlig och var snäll mot Knoddan men det var lite med hjälp av små gorillor/apor som hon fick hålla i. Vilket barn vill gå då? Han tyckte det var helt otroligt att Knoddan var tvåspråkig och att hon var adopterad var något han blev mycket imponerad av. Nu har jag mött den "attityden" förr att om man har adopterat ett barn är man på gränsen till helgon som gjort en god gärning. Men i mitt fall som jag tror är i många är det ren egoism man vill ha en Knodd och man skaffar en på något av de sätt man kan!
I alla fall pratade vi om deras arbete och hur de gör för att rädda gorillorna som tyvärr lever ett hotat liv. De vill så klart ha pengar men det nämndes inte alls under de säkert 15 minuter vi stod där. De hade "adoptera en gorilla" och nog har jag tänkt att det kunde vara en kul ide för Knoddan. Om det skulle bli en gorilla eller något annat djur spelar väl ingen roll. Men tyvärr vad som spelar roll är vad det kostar. Så han ville veta om han kunde ta telenummer etc och ringa upp och vips så kan vi sätta upp ett autogiro för gorillorna, ja inte för dem utan för mig från mitt bank-konto.
Nu var jag ju tvungen att ta upp att jag inte har någon inkomst bara barnbidraget så pengarna räcker inte långt. Han hade på sitt formulär olika rutor där olika summor fanns och man skulle ticka i vilket man var villig att betala. De var ganska höga summor tycker jag minsta var åtta pund och några pence men som han sa när jag frågade hur mycket det kostade med adoptionkit, sa han 1 pund 75 pence vilket lät ok men det var i veckan!
Jag sa att en två, tre pund var det mesta jag kunde ge per månad och det var ju inte vad han ville ha. När jag sedan sa att jag ville tänka på saken och om jag var intresserad kunde jag gå online hemma och kolla samt ev bestämma mig för något. Då var det som livsgnistan gick ur honom och jag kände mig riktigt elak! Han försökte men jag höll fast vid mitt argument och vad han tänkte när vi sa hej då och gick vill man nog inte veta.
Klart nu hade ju han investerat tid och energi (?) i oss och nu såg det ut som han inte skulle få något nerskrivet och inget löfte om pengar. Då märker man att de blir lite sura om det nu är ordet, det är ju inte konstigt att jag undviker dras in där jag märker välgörenhet idkas. Men man är ju artig och snäll och det är inte lätt ignorerar glad tillrop men jag kommer inte trist nog för gorillorna, inte kommer att bidra något ...denna gång!
 |
| Icke gorilla men skön apa! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar