Hallå!

Ja, det har varit tyst här och kanske blir det så igen... Senaste tiden har varit för mig personligen väldigt jobbig. Jag tror jag haft en depression för när Knoddan började skolan igen efter lovet bröt jag helt ihop, började med att vara trött och tänkte man hade någon liten bakterie på G. Men det blev värre mådde hemsk var orolig kunde inte sova, gick ner i vikt vilket var bra men det var jobbigt mest hela tiden och till slut fick jag panikångest vid några tillfällen. Jag gick knappt ut bara för lämna och hämta Knoddan.

Jag kände att det började påverka alltför mycket av vardagen så jag tänkte jag måste till doktorn men jag är rädd för då kanske man får tabletter och det vill jag inte ha. Så jag tog hjälp av mig själv och gick igen vad det var som var jobbigt och konstigt nog är det som vanligt detta med ekonomin eller brist på det. Jag känner mig fattigare än någonsin allt har blivit dyrare och nu kommer snart mardrömmen JULEN. Detta att jag inte går ut mer än till och från skolan är ju ett sätt att spara pengar men det gör en än mer deppig och konstigt nog till slut blir man sjuk av tanken att gå ut! Nej, detta med pengar är bara till ondo. Jag har försökt hitta jobb men det är svårt jag är ju praktiskt taget den som hämtar och lämnar Knoddan. Makens oregelbundna nattjobb gör det extra svårt hitta något. Ja, men man lever får väl bita ihop och göra det bästa av saken... som t ex laga trasiga soffan med tejp, jag hade lagt undan 30 pund som jag tänkte skulle kunna gå till en begagnad soffa men de pengarna var jag tvungen använda upp så nu det gäller att inte spendera det man inte har. Men detta med dålig ekonomi är ett helvete.

Jag fattar inte, jag som inte har någon inkomst ändå måste betala tandis och medicin, jag drar mig för gå till dem pga. det. Nu senast var jag dock tvungen gå till doktorn då jag har tydligen en kronisk inflammation i näsan som gör att jag är så täppt jämt. Jag har lidit i åratal men jag gick till doktorn ändå och det kostade mig när jag fick medicin över 25 pund en jättebit av det jag har. Nu verkar det inte hjälpt så mycket så det blir ev operation vi får se ska tillbaka i mitten av denna månad.

Ja, ja livet är som det är. Vi har i alla fall fått fira det bästa som finns nämligen Knoddan som blev hela åtta år den 29e oktober! Vi hade lite firade här hemma och även om det blev ganska påvert var Knoddan nöjd. Utan Knoddan skulle jag inte orka något så jag är tacksam ödet förde oss samman!

Födelsedagstårta chokladfudgehallon...mums!