Bara så där...

Nu har de hektiska veckorna till ända, veckorna när syster med familj var här. Det var liv, rörelse, skratt och allvar men mest av allt mycket gemenskap! Detta år verkar allt gått fort, väntan på att de kommer gick fort som bara den och tyvärr gick det också fort tiden de var här. När de åkt blir det att plocka. fixa och tvätta samt få undan en massa saker. Så går det några dagar och man kommer åter i gamla hjulspår men så blir det så himla trist. Jag känner mig åter ensam ja på gränsen till övergiven. Helgen som var, var riktigt trist fint väder men vi satt mest inne, Knoddan och jag. Knoddan är mycket bra på underhålla sig och hittar alltid på något. Tack och lov har vi vår stora trädgård. På baksidan leksaker som gunga mm på framsidan kan vi sitta och se världen gå förbi. Knoddan kan leka med kompisar eller cykla. Men ibland kan inte ens solen göra en glad...