Veckans Hullare/Hulla utgår i dag då jag har ingen på lager! Får väl försöka hitta en extra interessant till nästa vecka.
I går skrev jag om väntan på Knoddan och tänkte återknyta till det idag igen. Jag fick iväg ett email till Janice och på eftermiddagen ringde hon. Hon har inte fått någon kontakt med den Knodda från den där dagen som vi tagit info om. Tyvärr har hennes socialarbetare inte återkommit till Janice så det hänger i luften! Blir ju lite förvånad att de har en en dag där de letar föräldrar och sedan inte återkommer med något besked.
Vi har ju kunnat lämna lite "önskemål" om barnet vi väntar på det är lite konstigt men det gäller också att se vad man "klarar" av. Vi är ju lite äldre t ex. Sedan då detta nog är det enda barn jag kommer få så ville jag ha en knodd som var så ung som möjligt så jag kunde uppleva allt!! Ja, ja jag vill uppleva sömnlösa nätter mm mm!!
Nu är det ju så att de barn som kommer till adoption ofta är barn med handikapp, dålig fysik och/eller psykisk bakgrund. Det är svårt säga nej till ett barn pga ett handikapp men samtidigt se om man kan klara av det. Jag har sagt pga vår ålder måste barnet klara sig självständigt i vuxen ålder. Det är så hemskt liksom välja bort barn men som Janice säger det är viktigt då dessa barn kommer få ett hem och en mamma och pappa men inte oss. Sedan blev jag förvånad om man inte känner någon "kontakt" med ett barn, samhörigthet, måste man säga det. För det viktigaste är att adoption funkar på alla plan!! Det värsta som kan hända att man känner man inte klara det och adoption faller sönder. Samtidigt är vi i en situation där vi kan "vraka och välja" hur hemskt det än låter.
Jag känner jag kan ta emot 458521696458792 barn men jag måste ju vara realistisk! Men jag har dock ändrat mig lite då jag kan tänka mig ett lite äldre barn först var det viktigt det var en bebis men nu kan Knoddan var lite äldre. Men det är svårt att det inte skulle vara en tjej även om Janice nämde hon tittat på en lite pojke som var perfekt. När hon sa det känndes det i hjärteroten av längtan så jag fick tänka att jag kanske måste just tänka om!
Om det inte blir en tjej så känns det som jag "förlorat" Knoddan och jag måste anpassa mig till det ja, jag vet det låter löjligt! Men sedan processen startade har det varit en Knodda som väntat! Det har varit det enda jag känner jag kunnat ha kontroll på och det är viktigt då jag känner man inte har någotn kontroll alls!! Men å andra sidan en Knodde är väl inte fel och med alla pojkar i släkten kan vi starta vårt eget fotbollslag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar