Barnletardag.

I dag var jag med om en väldigt udda upplevelse tillsammans med Janice var vi på vad jag kan beskriva som en barnletarmässa! Då och då anordnas en dag där barn som ska adopteras och adapterande föräldrar liksom marknadsförs kanske lite svårt att förklara.  Men olika kommuner i Yorkshire visar upp vilka barn som behöver föräldrar och även föräldrar som letar barn! Det kändes underligt när Janice berättade om detta men det kändes rätt att gå för alla sätt är bra sätt tycker jag. Tyvärr kunde Norman inte få ledigt. Det är väldigt strikt koll man måste bli inbjuden jag kände det var jätteskönt att gå med Janice dels är hon så kunnig och proffsig men också en så trevlig person!

Väl där fick vi namnlapp på rocken och skriva in oss. Sedan var det ett stort rum med "montrar" där barn presenteras, självklart blir något sådant här väldigt emotionellt och man vet inte vart man ska titta. När de sedan frågar.. Och vad letar ni efter? Ja, då blir man lätt ställd! Men jag kan också förstå hur viktigt det är att presentera barn och föräldra för att få till en matchning. Många vill t ex inte ha barn som har någon form av handikapp inte var för gammal etc. När man ser dessa barn får de en att vakna lite vi hade tänkt att Knoddan skulle vara så ung som möjligt men nu kan jag tänka mig ett lite äldre barn 4 eller 5 år. Jag fann det också svårt då jag tycker jag väljer bort en del barn men Janice sa hur viktigt det är att man känner det är rätt. Janice lämnade också ut en "beskrivning" av oss så de olika kommunerna kan se om vi passar några av deras barn. Man matchar barn och föräldrar bland annat med hur vi ser ut  tex man vill inte sätta ett svart barn i en vit familj i första hand utan man leter hellre efter en familj som är lik barnet så barnet på så sätt kan få en känsla av tillhörighet.

Jag och Janice hittade några små Knoddor som var intressanta och vi satte oss och gick igenom deras profiler, jag vet det låter kliniskt och kallt men man måste se att allt stämmer. Man kan inte placera ett barn och hoppas det ska gå bra det måste stämma så mycket som möjligt! När vi läste igenom kommer mer fram man måste läsa emellan raderna. Men jag kom hem med tre små Knoddor i väskan som jag ska visa Norman och vi ska prata om. Det var lite lustigt att två var väldigt lika mig som barn och en så lika min älskade lillasyster. De var mellan två till fyra år. Jag fann det konstigt jag tyckte de var så lika min familj men Janice sa det är viktigt på så sätt har jag som ett osynligt band till dessa barn, jag känner en tillhörighet och det är viktigt. Jag tycker alla små Knoddar och Knoddor är söta men som Janice sa helt plötsligt kan jag se en bild och känna där är vår Knodda!!! Det som jag dock fann lite upprörande var att den lilla Knoddan vi fick nej till fanns med bild i hennes kommuns monter!

Nu ska jag visa Norman profilerna sedan får vi prata med Janice och hon får forska vidare och ta reda på mer. Kanske bar jag hem Knoddan i väskan idag kanske inte men det kändes positivt idag att få ta del av detta och jag känner mig glad och förväntansfull för JAG VET Knoddan finns och väntar kanske inte runt hörnet men jag letar tills vi funnit varandra!!