Nu i kväll så fick vi åter höra på BBC nyheterna skräckberättelser om barn som farit illa och dödats av de som skulle ta hand om dem och skydda dem från allt ont. Jag har märkt att det är än svårare att höra om sådant här nu när vi väntar på en Knodda som kanske kommer från en bakgrund där våld och försummelse förekommit. Så klart har det alltid varit svårt att ta del av sådant här och man fylls med både vrede och förtvivlan. Samtidigt tas det upp den bristfälliga översyn från socialarbetare att se att övergrepp sker och då vi har nu så mycket med dessa människor att göra så blir man extra orolig. Som i det fall som beskrevs ikväll hade den 15 månader lilla flickan blivit misshandlad av mammas pojkvän medan mamman tittade bort. Hon hade flyttat ihop med en man som var känd för att vara aggressiv. Grannarna hörde skrik, ingen gjorde något, det sociala var på besök, inget hände de sa hon såg ren ut! Sedan dog hon på sjukhus av vad läkarna beskrev som hon varit i en våldsam bilkrock!!
Jag tänker då på den Knodda vi var tänkta att eventuellt adoptera, hon kom från en likvärd bakgrund kanske inte så mycket våld men så mycket försummelse. Hon hade t ex ingen säng utan sov i bilbarnstol och bara låg på golvet medan folk och hundar trampade omkring henne. Då är det svårt att ta att vi ej duger...
Så många barn där ute som behöver någon som erbjuder vad ett barn behöver och vi kan erbjuda värme, kärlek, trygghet och ett gott hem! Jag kände när jag såg inslaget att jag får ta det lugnt andas och tänka snart kommer Knoddan men det är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar