Inte mycket händer mer än man inte får göra mycket.Om något ruskat om huvudet på mig och säkert också knoddan är det detta som vi lever i. Jag vägrar ta uttrucket DET NYA NORMALA i min mun! Normalt kan ju vara onormalt och normalt kan väl ändra sig fortare än vad som helst! Nej, det är långt ifrån normalt, nytt eller gammalt. Jag har verkligen försummat min lilla blogg men så svårt koppla bort det som händer runt omkring en. Fast lyckan har trots allt varit faceboken att hitta likasinnade få dela och ta del av andras funderingar har ju hjälpt. Sedan goda vännen i London och de mega maraton samtalen vi haft där vi stött och blött det mest samt "agreed to disagre". Det har varit en life saver om något. Samtidigt som det är svårt vara ensam i stormen har jag upptäckt att vi är många även på det lilla stället där vi bor.
Stor sak är också Knoddan har kunnat gå i skolan i år som vanligt nu njuter vi påsklov i värme, så skönt. Det är ganska som vanligt men så klart knasiga husteriska regler i skolan med. Men Knoddan som nu inte är så liten knoddis mer är härligt medveten och stark tjej med en klar syn på omvärlden. Tar för sig och letar upp det som ska kluras ut.
