Den senaste tiden har det varit mycket tankar om förändringar. Knoddan börjar ju skolan och jag ska ta den tiden att rå lite mer över min tid till att ta hand om mig själv. Min prioritering är alltid Knoddan och hon är det som är det bästa i mitt liv. Jag ser till hon har det bra, äter bra och vi gör saker ihop eller att hon har saker att göra.
Tyvärr verkar jag dock missköta mig själv både till det yttre och inre. T ex ser jag alltid till Knoddan äter bra frukt och grönsaker men jag själv kommer säkerligen få skörbjugg då jag äter så lite grönt. Jag köper jordgubbar var och varannan dag men äter aldrig någon, varför vet jag inte jag vill väl det ska räcka till henne i första hand. Jag vet inte när jag senaste åt en köttbit eller en yogort... Ändå har jag gått upp i vikt men då jag inte svultit ihjäl måste jag ju äta fel saker...
Det är jobbigt också vara ensam en hel del ha en partner som jobbar natt är inte kul. Folk som står en nära bara sviker. Ingen att prata med och när den man bor med säger att det är bäst "att inte prata" ja, vad gör man då!?!?! Jag tycker faktiskt jag gör en hel del för andra men får väldigt lite tillbaka och nu orkar jag inte det mer. Jag har bjudit men inte blivit bjuden tillbaka. Känns nästan löjligt att jag ska alltid var glad och trevlig och få noll tillbaka. Usch inte kul att skriva om detta så "offentligt" men samtidigt skönt jag har länge kännt mig censurerad på bloggen att skriva hur jag verkligen känner mig. Det är ju inte så många som verkar läsa min blogg så det blir nog ingen riksnyhet! Egentligen spelar det ingen roll ingen bryr sig ändå och jag bryr mig kanske inte vad andra tycker och tänker. Nu stänger jag dörren drar ut kontaken och tar hand om mig....och Knoddan!
5 kommentarer:
Det var ingen trevlig läsning. Men livet är som bekant, en berg - och dalbana, det går upp och det går ner. Fast det är bra att bloggen tar semesterstängt och att du fokuserar på DIG SJÄLV.
Kommer du till Sverige nåt i sommar?
/Trångsundsbon
Tack du har helt rätt ibland är det upp och ner... Jo vi kommer den 14e aug så hoppas vi kan ses!
Ja, ibland måste man liksom stanna upp och fundera. Det är nog bra att Knoddan börjar skolan, då blir det lite egentid som man verkligen behöver ha. Jag hade min handikappade dotter hemma i stort sett dygnet runt i ca ett halvår, det kändes verkligen, man fick ge all sin tid till henne och man glömde helt bort sig själv, det är inte alls bra. Ta hand om dig och hoppas att ni får en fortsatt fin sommar!
Tack Helena, skönt att höra att andra har kännt lika. I dag efter fått skriva av mig lite känns det bättre. Mne jag har haft mardrömmar om att hon börjar skolan redan! Det är ju så tidigt här och jag tänker så svenskt när det gäller skolan! Ha en fin sommar själv!!!
Kram! Läste detta först nu! Så hemskt att känna sej ensam och ledsen. Önskar Hull låg i grannbyn då skulle du bli bjuden hit hela tiden. Kram Karin Midner
Skicka en kommentar