Det är konstigt då sedan flera veckor vi varit sk lockdown har jag och Knoddan varit tillsammans 24/7. Men den senaste veckan började hon leka ute med några grannbarn ute, Vi har varit ute när vädret varit bra i trädgården och man är så tacksam man har en i dessa tider. Men det har varit svårt att inte kunna leka med sina kompisar. För mig ger det en liten stund av solo men även känsla av extrem ensamhet! Jag håller ju koll på Knoddan och om vädret är fint sitter jag gärna på bänken på framsidan med en bok eller ser världen gå förbi. Första dagen Knoddan lekte ute var jättekonstig, jag kunde inte få någon ro att göra någonting. Dessa tider är konstiga tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar