När vi åker buss så brukar Knoddan nästan alltid sjunga och det blir både svenskt och engelskt. De flesta passagerarna verkar uppskatta det. Förra året började en dam prata med oss (hon bor en bit längre bort från oss) och tacka för skönsången. Vi sågs många gånger och pratade mer och mer hon var jättetrevlig och vi presenterade oss och fick veta hon hette Barbara. Ibland hade hon sig goda väninna Joan med sig lika trevlig hon. Dessa damer är väl i 70-års åldern skulle jag tro sådär mysigt roliga och unga i sinnet. Barbara säger alltid att Knoddan är "full of love" och är en solstråle.
Nu har vi lärt känna varandra ganska bra och pratar om en massa saker när vi mötts. Vi har stött på varandra i stan en del också. I dag träffades vi köpcentret där maken jobbar då vi var där och skulle handla. De hade handlat och skulle ta bussen hem.
Då vi berättat om Knoddan sömnsvårigheter och Joan som verkar vara en hejare på att sticka, hon har stickat Yoda utan mönster till sitt barnbarn! Sa hon skulle sticka en docka till Knoddan om hon sov i sin säng hela natten. Härom natten sov Knoddan ända till fem på morgonen, vilket var ett framsteg. Knoddan sa, så klart vi måste berätta för Barbara och Joan när vi ser dem att jag sov så länge i min säng! Så det var kul vi mötte dem i dag och vilken överraskning då de hade med sig, i fall de skulle stöta på oss på bussen. En god nattbok från Barbara och den fina dockan som Joan stickat!!
Man blir ju rörd hur snälla kan folk vara! Nu har jag i alla fall sagt de ska komma över på en fika någon dag, nåt jag tänkt på länge!
 |
Nöjd Knodda med fina presenter!
|
