Nu är Knoddan och jag åter solo, syster och lilltrollet åkte hem igår. Suck, nu väntar ensamhet och tråk. Det blir så påtagligt att vi är så långt ifrån varandra. Att inte ha några vänner på riktigt här känns nästan lite skämmigt. Men det har varit så svårt hitta någon vän här. Sedan vill jag faktiskt vara nära familj och min vänner. Med andra ord det är dags att flytta hem ....
Fick t ex ett email från en mycket god fin vän som verkar ha det lite svårt och då är det ett helvete vara så långt borta. De dagar syster var här kändes det som allt gick lite lättare och i dag kämpar jag på med Herr Ångest som knackat på. Det enda som känns bra är att om tre veckor ses vi igen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar