Tänkte ju det var ett gyllene tillfälle ta tag i bloggen under dessa konstiga tider. Men ibland känns det som det bara blir klagomål och prat om Corona. Här i England känns det som det är så mycket skrämselpropaganda och nu vet jag knappt ut eller in. Såg man kan nu köpa en grej som ser ut som krock som man ska ha fickan och så ska man kunna öppna dörrar utan att ta i handtaget! 

Under hela denna period har jag varit mer rädd för folk ska hoppa på en antingen påpeka man köpt något som de anser inte är livsviktigt eller man går för nära eller något annat. Viruset är ju inte kul men jag är inte så rädd för att få det, jag tror jag haft det vi december förra året. Nu har jag sett en virolog från Cambridge som sa man borde startat lockdown då och speciellt skyddat folk på äldreboende.

Nej, nog om det nu har Knoddan och jag haft helg och efter en solig och varm lördag blev det en grå söndag. Söndagar är ju redan det tråkigaste som finns men nu än värre! Knoddan vill inte gå promenad mycket för hon blev skrämd i början när de sa man kan få böter och man är ute "fel". Vi hade tagit oss ner till lokala affären och Knoddan såg två poliser och fick nästan hjärtstopp! Sedan dess kan jag inte få ut henne, jag varken orkar eller kan få henne ut mer än i trädgården, alltid något.

Från och mer imorgon måste man ha ansiktsskydd av något slag på bussen. Här var vi bor är det få på bussen speciellt numera. Några har det redan men vad de sitter fifflar med dem drar upp och ner, fingrarna i ansiktet hela tiden vilket man inte ska göra. Sedan har man astma eller någon annan sjukdom behöver man inte ha det så jag fattar inte meningen med det. Nu är det ju också sent påtänkt men allt har skötts så dåligt här.

Socialt avstånd eller flytta på dig!

Ja, nu har detta med socialt avstånd blivit ett begrepp i vår vardag. Här som i Sverige tycker jag inte man är så nära folk under vanliga omständigheter. Här tar man till exempel väldigt sällan varandra i hand när man hälsar något jag finner konstigt och otrevligt. Klart att nu ska vi inte göra det pga. smitta. 

När jag hörde att folk här berättade de var så nere då de inte kunde krama folk vet jag vad jag tänkte då jag inte upplever folk här som värst kramgoa! Då jag kommer från en sydeuropeisk släkt nöjer vi oss inte vid att kramas oh nej, vi ska pussa varandra ett antal gånger på kinderna! Nu har jag ju inga släktingar här så jag ställs inte inför något problem med socialt avstånd. 

Här är det tråkigt som vanligt vädret surar och är kallt och grått men lite regn. Skolan verkar inte öppna vilket är helt vansinnigt. Så alla som fått det där brevet från viruset där de säger " i september är jag borta" har fått rätt. Men jag anser det galet och det var skönt få lite medhåll när jag pratade men en representant från Knoddans skola.

         Kul att se att måsarna också lyssnat på regerignes råd och håller social avstånd!

Nu är sommaren slut...

Så känns det i alla fall nu när vi haft några dagar med regn och åska, värmen har dragit den med. Detta väder gör den ganska tråkiga vardagen ännu tråkigare. Men vi kämpar på maken jobbar mycket och sköter mycket av mat shoppingen. Jag bakar en hel del men det har jag gjort jämt men nu har jag ett bra recept på bröd med torrjäst, som jag varit lite tveksam för att använda. Så härlig limpa var och varannan dag här!

Knoddan är dock svårare att aktivera fast jag gör en hel del med henne men hon får också se till han har något att göra. Vi har gjort lite hantverk men det ebbade ut men jag blev så sugen på börja virka igen får ta mig ut och köpa lite garn!

Vi tog faktiskt tag i alla lösa fotografier som väntade att sättas in i album. Numera har man ju mycket på datorn mm men finns inget roligare än att bläddra i ett album. Vi såg till att skriva datum, name och var det är tagit vid varje bild för framtida personer som kommer titta på det. Det tog några dagar men var både kul och bra få gjort. Nu har jag en massa från släktforskningen som jag gjort att sortera sätt in mm. Men det tar jag när jag ahr lite mer solo tid. Så klart är klänning kvar att börja på men det kräver också solo tid då det kräver koncentration får det vänta tills Knoddan är tillbaka i skolan, vilket jag hoppas är snart!

Rutiner.

Det är inte så mycket som händer här pga de om omständigheter vi nu lever i. Samtidigt är allt sig ganska likt men rutiner vi haft har ju försvunnit eller ändrats. Maken ahr ju jobbat igenom hela den perioden mer än vanligt och helt otroligt inte blivit sjuk men han är en av de friskaste personer jag känner. Han är ju ex army och tuffare än tuff inget biter på honom!

Nu när jag har eller hade börjat mitt lilla jobb så påverkades ju mina rutiner lite men som alltid städa, plocka, baka och fixa här hemma är sådant som faller på mig. Då hämta och lämna Knoddan till skolan upphört nu, är dagarna ibland full rulle eller dödligt långsamma. Jag hade i början massa idéer vad jag skulle göra och sådant jag inte hunnit med tidigare men det blev det inget av med dem ...än!

Nu har ju vissa barn börjat skolan igen fast många har gått hela tiden. Så fort det är ok för Knoddans årskurs så går hon tillbaka. Jag tycker det är en viss hysteri här alla verkar vara experter och säger någon något så hänger alla på ofta även om det som sägs inte har något bevis.

Som tur är har vädret varit fint och soligt så man kan om är lagd åt det hållit sola sig pepperkaks brun om man vill. Det är varken min grej eller Knoddas men vi är ute mycket och njuter av det fina vädret.

Solokvist.

Det är konstigt då sedan flera veckor vi varit sk lockdown har jag och Knoddan varit tillsammans 24/7. Men den senaste veckan började hon leka ute med några grannbarn ute, Vi har varit ute när vädret varit bra i trädgården och man är så tacksam man har en i dessa tider. Men  det har varit svårt att inte kunna leka med sina kompisar. För mig ger det en liten stund av solo men även känsla av extrem ensamhet! Jag håller ju koll på Knoddan och om vädret är fint sitter jag gärna på bänken på framsidan med en bok eller ser världen gå förbi. Första dagen Knoddan lekte ute var jättekonstig, jag kunde inte få någon ro att göra någonting. Dessa tider är konstiga tider!

Projektet som inte blev av, nej ska bli av!

När jag fick veta att skolan skulle stänga ett tag men även jobbet tog paus. Såg jag med glädje hur jag skulle kunna ta tag i något som legat och väntat länge... Nämligen min dröm att sy en 1700tals klänning. Det började som en tanke för länge sedan och när jag sedan köpte gardiner på loppis var projektet ett faktum i alla fall i huvudet. Så jag har köpt mönster mer tyg allt som behövs!

Jag har även köpt en bok som är otroligt inspirerade samt gått med i olika grupper på Facebook. Men då jag trodde jag skulle få tid då vi är hemma på obestämd tid har inte ett stygn sytts men snart så blir drömmen verklighet...hoppas jag!

Skolan flyttar in

Att ha sin Knodda hemma från skolan har varit  intressant. Finns ju ingen bättre än denna Knodda men ibland har det varit jobbigt för oss båda då vi är 24/7 med varandra. I början var det väl kul och skönt att kunna slappa lite, inga måsten men sen blev det mest förvirrat. Speciellt när man har press att hemskola. Knoddan fick med sig en hel del material sista dagen i skolan och lärare har två gånger lämnat mera. 

Men inte har det blivit mycket gjort började med ambition att minst en timme om dagen. Nog gjorde vi det några dagar men sedan blev det för svårt och jag märkte jag är ingen lärare. Grammatik och engelska har jag inga problem med men matten är så svår och så klart på engelska blir det inte lättare.

Nu får Knoddan göra lite när hon vill och de senaste uppgifterna vi fick var bättre, inte så mycket matte! Knoddan gillar att skriva berättelser och det var mycket sådant så det var bra. Vi hoppas dock att skolan börjar snart igen. På tv nyheterna var det reportage från Danmark där man kunde se hur de gjort och som alltid verkar Skandinavien bättre. Många här menar  att de inte kommer skicka sin barn tillbaka innan höstterminen börjar i september. Jag vet inte vad de fått för brev från fulviruset där den säger att i september är jag borta!?!? 

Nästan ett år senare...

..ja, nu sitter jag här igen och tänker i dessa konstiga tider vore det dags ta tag i bloggen!

Världen är sig inte lik och inte här i vårt lilla hörn heller. Skolan stängde i mars och Knoddan längtar mer än någonsin tillbaka. Efter vad man kan kalla smekmånaden har livet blivit mer tråkigt. Trots stöd från skolan har hemskolning gått rätt ut ur fönstret. Vi har tur att Knoddan är duktig i skolan och ligger framme och bra till. Men ibland blir det lite "jobb" men mest blir det ipaden här hemma.

Har vi tur är vädret fint och vi är ute i trädgården vilken tur man har den i dessa tider!  Knoddan har den senaste veckan lekt lite ute med grannbarnen. Tyvärr har det inte alltid varit löst och ledigt, Knoddan fick ett litet sammanbrott för några veckor sedan, vilket var jobbigt. Men som tur är varade det inte länge och nu är vi på rätt spår igen! Knoddans pappa har jobbat genom allt detta och är inte hemma lika ofta. Men är man behövd så är man!

Nu hoppas jag du tittar in igen här och jag ska skriva lite mer inlägg! Måste skärpa mig för bloggen har varit så kul att skriva och jag fick ju en riktigt god kompis genom den, vilket är helt fantastiskt!